Första gången jag kom till Alanya var i juli 2003. Jag hade inte räknat med att vi skulle gå ut på kvällarna, eftersom det var en familjesemester. Men då vi såg diskoteken kunde jag och min syster inte motstå frestelsen.
Första gången jag kom till Alanya var i juli 2003. Jag hade inte räknat med att vi skulle gå ut på kvällarna, eftersom det var en familjesemester. Men då vi såg diskoteken kunde jag och min syster inte motstå frestelsen.
När vi kom ner till hamnen, där de flesta av Alanya’s nöjesetablissemang ligger, var det en mycket ”överväldigande” syn som mötte oss. Där var en hel gata med bara barer och diskotek! Stämningen var fantastisk och musiken strömmade ut ur högtalarna. Hela bargatan var full av glada människor, med humöret på topp. Det hela var suveränt häftigt och min syster och jag drogs snabbt in i den höga stämningen, och kunde inte undgå att komma i riktigt festhumör.
Det var mycket svårt att välja diskotek, eftersom alla såg mycket inbjudande ut. Det kostar inget att komma in på de olika ställena och de kollar heller inte legitimation. Man kan därför gå från det ena diskoteket till det andra under kvällen/natten. I gengäld är priserna på drinkar med importerad sprit i stort sett samma som hemma, men lokala drycker är billigare.
Diskoteken stängde kl 03.00 på morgonen. Därefter gick det gratisbussar ut till ett ännu större ställe utanför Alanya. Jag har aldrig sett ett så stort diskotek förut! Det var marmor överallt och dessutom en swimmingpool. Allt var utomhus med undantag av dansgolvet som var byggt ner i golvet och med pelare runtomkring, ungefär som ett grekiskt tempel. Det var en ”helt vild” upplevelse.
Då vi blev mycket bitna av Turkiet och dess otroligt gästfria människor, valde vi att åka till Alanya igen under höstlovet. Min syster och jag skulle förstås ut och kolla nattlivet även denna gång, eftersom vi hade haft det så kanonkul under sommarlovet.
Det var inte lika många människor som under sommarlovet, men vi hade lika kul ändå. Så nu har vi valt att åka till Alanya igen till sommaren, och då skall vi definitivt gå ut igen