Under den andra halvan av 1800-talet var Alanya’s enda förbindelse till omvärlden den via havet. Båtarna seglade ut från Alanya med kurs mot bland annat Egypten och Cypern. Lasten var full av trä, sesamfrön, bönor samt diverse nötter och frukter. På återr
Under den andra halvan av 1800-talet var Alanya’s enda förbindelse till omvärlden den via havet.
Båtarna seglade ut från Alanya med kurs mot bland annat Egypten och Cypern. Lasten var full av trä, sesamfrön, bönor samt diverse nötter och frukter. På återresan var godset utbytt mot bland annat salt, såpa, olja och pynterier från fjärran länder. Det var på en sådan resa till Egypten som köpmannen Serifali Ahmet Aga tog en bananplanta med sig tillbaka till Alanya och planterade den i sin egen trädgård, mest för prydnads skull. När bananplantan började att bära frukt, gav han stränga order till hela familjen att inte äta bananerna, eftersom de förmodligen var giftiga.
Efter en tid föll de mogna bananerna till marken och blev snart uppätna av myror och andra insekter. Familjens hushållerska såg detta ske och förstod att bananen inte alls var giftig. Hon bestämde sig för att provsmaka en av dessa nya frukter. Hushållerskan tyckte om smaken och spred detta faktum vidare till andra.
På så sätt blev myten om den ”giftiga” plantan avlivad, och snart började bananodlingen ta fart i Alanya. Från omkring 1920 började efterfrågan att stiga och odling av bananer startade i större omfattning.
Turkiets bananproduktion är koncentrerad till ett 200 km långt bälte som sträcker sig längs kusten från Manavgat genom Alanya och ända till Anamur.
Detta smala bälte är det enda område i Turkiet som har de rätta klimatförhållanderna för bananodling.
Bananen är en otroligt skör planta, som kräver mycket vatten och ett milt klimat. När vintern närmar sig och vädret börjar bli instabilt, sätts det i dag plast runt om bananklasarna för att skydda dem mot fukt och kyla.
Det är möjligt att skörda bananer två gånger om året, och en planta kan ge upp till 75 kg frukt per skörd. Varje år produceras det 40.000 ton bananer i Turkiet. Detta är dock inte tillräckligt för att ens täcka det egna behovet inom landet.