Platser att besöka och njuta
Planera din vistelse i våra resorter genom att titta här vilka platser som är bäst att besöka och hur man tar sig dit.
Då bananen kom till Alanya
Under den andra halvan av 1800-talet var Alanyas enda förbindelse till omvärlden den via havet.
Båtarna seglade ut från Alanya med kurs mot bland annat Egypten och Cypern. Lasten var full av trä, sesamfrön, bönor samt diverse nötter och frukter. På återresan var godset utbytt mot bland annat salt, såpa, olja och pynterier från fjärran länder. Det var på en sådan resa till Egypten som köpmannen Serifali Ahmet Aga tog en bananplanta med sig tillbaka till Alanya och planterade den i sin egen trädgård, mest för prydnads skull. När bananplantan började att bära frukt, gav han stränga order till hela familjen att inte äta bananerna, eftersom de förmodligen var giftiga.
Efter en tid föll de mogna bananerna till marken och blev snart uppätna av myror och andra insekter. Familjens hushållerska såg detta ske och förstod att bananen inte alls var giftig. Hon bestämde sig för att provsmaka en av dessa nya frukter. Hushållerskan tyckte om smaken och spred detta faktum vidare till andra.
På så sätt blev myten om den giftiga plantan avlivad, och snart började bananodlingen ta fart i Alanya. Från omkring 1920 började efterfrågan att stiga och odling av bananer startade i större omfattning.
Turkiets bananproduktion är koncentrerad till ett 200 km långt bälte som sträcker sig längs kusten från Manavgat genom Alanya och ända till Anamur.
Detta smala bälte är det enda område i Turkiet som har de rätta klimatförhållanderna för bananodling.
Bananen är en otroligt skör planta, som kräver mycket vatten och ett milt klimat. När vintern närmar sig och vädret börjar bli instabilt, sätts det i dag plast runt om bananklasarna för att skydda dem mot fukt och kyla.
Det är möjligt att skörda bananer två gånger om året, och en planta kan ge upp till 75 kg frukt per skörd. Varje år produceras det 40.000 ton bananer i Turkiet. Detta är dock inte tillräckligt för att ens täcka det egna behovet inom landet.
Då Atatürk besökte Alanya 1935
Då Atatürk 1930 besökte Aspendos emottog han en inbjudan från Alanya stad, och lovade då de ditresta representanterna att besöka Alanya inom den närmaste framtiden.
Under sin lediga tid reste Atatürk runt i landet, och då han 1933 kryssade runt på Medelhavet med fartyget Gülcemal mottog han ett telegram från Alaiye, som Alanya hette på den tiden. Alaiye var på grund av morsekoden felaktigt översatt till just Alanya. Efter att Atatürk läst telegrammet frågade han: Kan jag inte få ändra namnet till Alanya? Det är faktiskt ett bra namn. Låt oss döpa om staden till Alanya.
Två år senare, 1935, var Atatürk ombord på ett av den turkiska flottans jaktfartyg, och han bad om att få kursen satt mot Alanya, så att han kunde uppfylla sitt löfte att besöka staden. Den 18 februari 1935, mycket tidigt på morgonen och en dag tidigare än planerat, ankom fartyget till Alanya´s hamn och Atatürk gick i land.
På grund av den något för tidiga ankomsten var välkomstkommittén inte på plats, men en soldat kände igen Atatürk, och snart blev han officiellt välkommen.
Efter att vilat, barberat sig och ätit frukost gick Atatürk runt på Alanya´s gator och lyssnade på människorna och deras problem.
Var kommer Du ifrån? frågade han en person. Alaiye blev svaret. Nej, det heter Alanya, svarade Atatürk.
En annan person i ulltröja blev tillfrågad: Har du själv stickat den? Då svaret var positivt uttryckte Atatürk sin tillfredsställelse genom att klappa personen på axeln och säga Flott, mycket flott!
Då Atatürk senare på förmiddagen var på väg att åka ifrån Alanya kom en fiskare med två påsar mandariner. Han gav dem till besättningen på Atatürks fartyg. Var kommer mandarinerna ifrån? frågade Atatürk. Svaret löd Från vår trädgård, general. Från vår trädgård.
I verkligheten var mandarinerna inte fiskarens egna. Men såväl den rättmätlige ägaren som befolkningen i Alanya ställde sig bakom fiskarens goda initiativ och beslöt snabbt att förära mandarinerna till Atatürk och hans manskap.
Kort tid därefter sände Alanya´s befolkning ett telegram till Atatürk, där de tackade för hans besök, som de dock tyckte var alltför kort.
Atatürk skrev tillbaka: Jag blev djupt rörd över vänligheten och den äkta glädjen över mitt besök i Alanya. Även om besöket var ganska kort, ansåg jag inte det fanns någon anledning att stanna längre. Jag vill åter igen uttrycka mina bästa välgångsönskningar till befolkningen i Alanya. K. Atatürk.
Huset där Atatürk uppehöll sig de får timmar han var i Alanya, är i dag ett litet museum, där det visas bilder och vissa av Atatürks privata ägodelar.
Gamla skick och traditioner i Alanya
Kom ihåg att många traditioner inte har ett direkt pragmatiskt budskapbudksap utan skall ses som en symbolisk handling utan någon egentlig logisk förklaring. Nedanstående beskrivna skick och traditioner är bara ett urval och det finns många fler. Ofta är traditionerna inte något annat än vardagligt bruk.
Barn
- Ett nyfött barn får inte sina naglar klippta de första sex månaderna. När barnet så blivit ett halvt år stoppas barnets ena hand ner i pappans byxficka för att plocka upp några mynt. Dessa pengar förbrukas sedan på, dels frukt och nötter, dels delas de med grannarna. Därefter blir barnets naglar slutligen klippta.
- När ett nyfött barn kommer hem efter vistelsen på BB, blir alla besökare bjudna på en festmiddag. Detta skall enligt sägnen förhindra den nyfödda från att få egoistiska karaktärsdrag.
- Om det inom samma område föds flera barn samma dag, möts föräldrarna och utväxlar synålar eller bröd. Detta skall förhindra barnen från att bli lata.
Vid sjukdom:
- Om en hund ylar utanför ett hus där det befinner sig en sjuk person, så ses detta som ett dåligt teckan. Från huset kastar man då lök och glödande kol efter hunden. Samtidigt ropar man Jag hoppas din mun skall brinna åt hunden.
- Vid en ögoninfektion tvättar man ögat från den skål varifrån hunden dricker sitt vatten. Detta sägs avhjälpa infektionen.
- Vid svullnader omkring områdena runt öronen tecknas det en cirkel där det gör ont, med tanden från en död gris. Detta skall göras i samma ögonblick som stjärnorna syns på himmelen. Därefter ber man för den sjuke.
- Om en person har allergi, påklädes denne med ett rött band. Han/hon blir sedan jagad runt av en grupp barn som alla säger en bestämd vers i kör. Detta skall enligt sägnen få allergin att førsvinna.
Resenären:
När en person startar en långväga resa häller man vatten på marken framför honom/henne. Detta skall få resan till att vara lätt och obesvärande som rinnande vatten.
Den Kungliga Arkitekten Sinan
Den kungliga arkitekten Sinan föddes den 15 april 1489 i Agirnas nära Kayseri.
År 1511 under sultanen Yavuz Sultan Selim av Istanbuls styre, anslöt han sig till den egyptiska resan som arkitekt. År 1521 blev han en janizary för Kanuni sultanen Süleyman. Senare år 1538 blev han en framstående arkitekt inom det osmanska riket..
Utvecklingen och det mogna i Sinans arbete kan ses i tre av hans största verk. Hans första verk var Prins Shahzadah moskén, som han kallade för praktikantens verk. Det andra verket blev byggt mellan 1550-1557 och var Süleymaniye moskén. Denna moskén är hans mest framstående arbete. Dock såg Sinan själv Selimiye moskén i Edirne som sitt egentliga mästerverk.
Allt som allt har Sinan uppfört ca 360 byggnader. Mestadelen av dessa finns runt Istanbul.
Den 17 april 1558 avled Sinan. Sinan är begravd på en kyrkogård utanför Suleiman mosken, som är ett av hans egna verk, Süleymaniye Mosque.
Gatan, Mimar Sinan Caddesi, är döpt till hans ära. Han är begraven nära sin stora beskyddare, sultanen Süleyman och dennes fru Haseki Hürrems, gravplats.